Vi hade snackat lite lätt om att våga oss iväg på en vanlife-träff, och i helgen tog vi äntligen steget. Målet var Burning Van 2025 i Dals-Ed – och vilken helg det blev!
Fredagen började som vanligt med jobb, men så fort H stämplat ut vid 16-tiden rullade vi iväg. Plåten var packad med godsaker och vi var både förväntansfulla och lite nervösa. Första gången på en sån här träff – kommer vi få plats? Kommer vi passa in?
Vi anlände strax innan 18, och det fanns gott om plats kvar. Vi knep en fin plats i det lite lugnare området och började helgen med att registrera oss (infotältet hade dock stängt för dagen, men vi betalade medlemskap i alla fall). En promenad med Glenn utanför området följde, innan vi korkade upp lite bubbel och dukade fram ost- och charkbricka med chilitema. En perfekt start!
Sedan tog vi oss runt och kikade på fordon – allt från klassiska vans till plåtisar, större husbilar och till och med tält. Vi minglade lite försiktigt, men höll oss mest på vår kant. Middagen skippades, ostbrickan mättade mer än vi trodde, men en fredagsdrink fick vi till. Kvällen var lite stökig, men inget som störde oss särskilt.
Lördag morgon funderade vi på att dra vidare, men vi ville ju gärna ha med oss ett Burning Van-klistermärke – och det kunde vi inte få förrän infotältet öppnade vid 13. Under tiden hann vi mingla lite mer och insåg att vi missat en countryträff kvällen innan som tydligen höll på till 03(!) – nästa gång kanske!
Framåt lunchtid blev det en liten förmiddagsdrink, sen brassade vi lunch och gick tillbaka till infotältet vid 15 för att hämta klistermärket. Det blev ännu mer mingel – och när vi kom tillbaka till vårt hörn dök glassbilen upp. Hundkören drog igång direkt! Tydligen är det inte bara Glenn som ylar till glassbilens siren 😅 Vi tryckte i oss två glassar, la två i frysen och gav resten till en norsk familj som stod i närheten.
Middagen som egentligen var tänkt för fredagen – Flygande Jakob, med det mesta förberett hemma – tillagades äntligen på lördagskvällen. Och sen, med lite mer självförtroende i kroppen, vågade vi oss ut för ännu ett mingelpass. Det här var ju riktigt kul ändå!
Vi träffade bland annat ett tyskt gäng, där en av dem visade sig driva kanotklubben precis intill vansområdet. Han bjöd in oss på frukost morgonen därpå, och det tackade vi såklart ja till.
Så på söndagen blev det frukost med tyskarna i klubbstugan – jättemysigt och oväntat trevligt. Tur att ägaren kunde svenska – H kan ju lite, men inte jag 😅. H och klubbägaren klickade dessutom så bra att det kanske blir jakt ihop i vinter.
Efter det var det dags att rulla hemåt, betydligt mer erfarna, gladare och tryggare i att det här med träffar – det är kanske något för oss. Trots 13 år med husbil var detta något helt nytt, och vi är så glada att vi vågade.
Vi kommer definitivt att åka på fler träffar framöver. Tack Burning Van – ni fick två blyga nykomlingar att känna sig varmt välkomna!
/H, B och TAX 🐾
HBmedtax 
Lämna en kommentar